Preface:
Ineveryclass,thereisalwaysonestudentwhostandsoutfromtherest.Inmyclass,thatstudentwasourclassleader,whocriedalot.Shewouldcrywhenshewassad,crywhenshewashappy,andevencrywhenshewasangry.Atfirst,someofusfoundherbehaviorstrange,butastimewenton,welearnedtounderstandandappreciateheruniqueness.
Paragraph1:
Ourclassleader'snamewasXiaoMei.Shewasapetitegirlwithlongblackhairandbigroundeyes.Shewasalwayspoliteandrespectfultoherclassmatesandteachers.Butshehadonehabitthatmadeherstandoutfromeveryoneelseintheclass:shecriedalot.
Paragraph2:
Wheneversomethinghappenedthattouchedherheart,shewouldburstintotears.Whetheritwasatouchingsceneinamovieorakindwordfromafriend,hertearswouldflowfreely.Weallwonderedwhyshecriedsoeasily,butwedidn'taskherbecausewedidn'twanttohurtherfeelings.
Paragraph3:
Oneday,duringaclassmeeting,ourhomeroomteacheraskedustoshareourhopesanddreams.Mostofustalkedaboutourfuturecareersortravelplans,butwhenitwasXiaoMei'sturn,sheburstintotearsandsaidshewantedtomakeeveryoneintheclasshappy.
Paragraph4:
Wewereallsurprisedbyheranswer,butwealsorealizedthatthiswasthereasonwhyshecriedsoeasily.Shewassosensitivetootherpeople'semotionsthatshecouldn'thelpbutcrywhenshesawsomeoneelse'shappinessorsadness.
Paragraph5:
Afterthatday,webegantoseeXiaoMeiinadifferentlight.Westartedtoappreciatehersensitivityandkindness,andwealsotriedtobemoresupportiveofher.Whenevershecried,wewouldofferheratissueorahug,andwewouldlistenpatientlywhenshetalkedaboutherfeelings.
Paragraph6:
AswegottoknowXiaoMeibetter,wediscoveredthatshehadadifficultfamilysituation.Herparentsweredivorced,andshelivedwithhergrandmother,whowasoftensickandneededconstantcare.XiaoMeihadtodomostofthehouseholdchoresandtakecareofhergrandmotherafterschool,whichleftherexhaustedandstressed.
Paragraph7:
WealsolearnedthatXiaoMeiwasanexcellentstudent.Shealwaysgotgoodgradesandwasveryresponsibleasaclassleader.Butshealsohadacreativeside.Shelovedwritingstoriesandpoems,andshehadatalentfordrawingandpainting.
Paragraph8:
Oneday,XiaoMeishowedussomeofherdrawingsandpoems.Wewereallamazedbyhertalentandencouragedhertopursueherartisticinterests.Fromthatdayon,XiaoMeibecamemoreconfidentandproudofhertalents.
Paragraph9:
Butdespiteoursupport,XiaoMeistillcriedalot.Sometimesshewouldcryfornoapparentreason,whichworriedus.Wedidn'twanthertofeelsadorlonely,butwedidn'tknowhowtohelpher.
Paragraph10:
Oneday,duringagroupproject,oneofourclassmatessuggestedthatwemakeascrapbookforXiaoMeitocheerherup.Weallthoughtitwasagreatidea,sowedecidedtocollectpictures,notes,anddrawingsfromeveryoneintheclassandputthemtogetherinabookforXiaoMei.
Paragraph11:
Weworkedonthescrapbookduringlunchbreaksandafterschool.Wewrotemessagesofsupportandencouragement,drewpicturesofourfavoritememorieswithXiaoMei,andincludedphotosofourclassoutingsandevents.
Paragraph12:
Whenthescrapbookwasfinished,wepresentedittoXiaoMei.Shewassotouchedbyourgesturethatsheburstintotearsagain,butthistimetheyweretearsofhappiness.Shehuggedeachoneofusandthankedusforbeingsuchgoodfriends.
Paragraph13:
Afterthatday,XiaoMeicriedlessoften.Shebecamemorecheerfulandconfident,andwecouldseethatourfriendshipandsupporthadmadeadifferenceinherlife.
Paragraph14:
Astheschoolyearwenton,wecontinuedtosupportandencourageXiaoMei.Wecelebratedherachievementsandhelpedherthroughherstruggles.Wealsolearnedfromhersensitivityandkindness,andwetriedtobemoreawareofotherpeople'sfeelings.
Paragraph15:
Whenitwastimeforourgraduationceremony,XiaoMeigaveaspeechonbehalfofourclass.Shespokeaboutthechallengeswehadfacedtogether,thememorieswehadshared,andthefriendshipswehadformed.
Paragraph16:
Asshespoke,tearsstreameddownherface,butthistimetheyweretearsofgratitudeandjoy.Shethankedusforbeingthebestclassmatesanyonecouldaskforandpromisedtocherishourfriendshipforever.
Paragraph17:
WeallstoodupandgaveXiaoMeiastandingovation.Wewereproudofherforovercomingherfearsandspeakingfromtheheart.Weknewthatnomatterwherelifetookus,wewouldalwaysbethereforeachother.
Paragraph18:
Yearspassed,butourfriendshipwithXiaoMeineverfaded.Wekeptintouchthroughsocialmediaandoccasionalreunions.WewatchedasXiaoMeipursuedherartistictalentsandbecameasuccessfulwriterandillustrator.
Paragraph19:
Butevenassheachievedsuccess,XiaoMeineverforgotthelessonsshehadlearnedfromourclass.Sheremainedkind,sensitive,andsupportiveofothers,andshecontinuedtoinspireuswithhercreativityandpassion.
Paragraph20:
Wheneverwemetupwithher,shewouldstillcryalittle,butnowweknewthathertearswereasignofherdeepemotionsandherloveforherfriends.Andwewouldalwaysbetheretoofferheratissueandahug,justlikewedidintheolddays.
Paragraph21:
LookingbackonourschoolyearswithXiaoMei,werealizedthathertearshadbroughtusclosertogetherandtaughtusthetruemeaningoffriendshipandsupport.Weweregratefulforheruniquepersonalityandherkindheart,andweknewthatshewouldalwaysbeaspecialpartofourlives.
Paragraph22:
Andso,weraiseaglasstoourclassleaderwhocriedalot,butwhoalsotaughtushowtoloveandcareforeachother.Wewillneverforgethertears,herlaughter,andherunwaveringspirit.CheerstoXiaoMei,ourdearfriendandclassleader.